Jag jobbar där min laptop befinner sig. På Starbucks, i bilen, på det lilla skrivbordet precis där trappan slutar på andra våningen - inklämd mellan barnstolar, högar med papper och ett barnstaket - eller på ett bibliotek. Väldigt sällan jobbar jag på mitt kontor.
Innan barnen var det inga problem. Jag hade tillräckligt med tid till allt. Att sortera papper som skulle med i bilen och de som kunde stanna hemma. Att se till att jag hade rätt filer på datorn och att dom inte satt fast på desktopen på jobbet. Att tömma bilen på sminkväska, tomma vattenflaskor och skor och kavajer och pappersnäsdukar. Att packa en lunchväska med äpple, smörgås, fylld vattenflaska, morötter, powerbar och chokladbit. Att ta med den tomma lunchväskan in från bilen igen på kvällen.
Och sen kom barnen. Och mina små stunder av ordning och reda ersattes av torka mun och torka rumpa och torka barnstolar och allt sådant torka och annat som hör barnåren till. Jag har fortfarande tid med att göra mitt jobb. No problem. Det är allt runtikring. Ordningen. Organisationen. Att göra listorna. Plockandet. Allt detta är det som faller till sidan. Som ger en liten liten känsla av splittring.
No comments:
Post a Comment