The week from hell

Ber att få återkomma om ett par dagar. Slutkörd! Känner mig som en urvriden disktrasa!

Trevlig helg så länge!

Being productive

Ibland är det så skönt att ta laptopen under armen och lämna hemmakontoret. Bra musik, folk som pratar skrattar kramas, mys och produktivitet på högsta nivå. 

Tog ett jobbsamtal med kollegan i Italien via skype i bilen innan jag anlände starbucks. Frihet är bra skönt ibland (haha långa timmar till trots!)

Involuntary absence

Busy busy little bee. Har jobbigaste veckorna just nu med massor av extra jobb. 6-dagars veckor och möten till 19 och 21 på kvällarna. Tröööött är bara förnamnet!!

Ja vad hjälper väl det att man har ett flexibelt jobb när man jobbar 60 timmar i veckan? Skillnaden är att man har fördelen (host host) att ha datorn bredvid sängen så man kan börja dagen med att kolla mailen kl 05.30 och sedan igen klockan 22 innan man stupar i säng ... 

Tur att man har sådana här finingar som gör att man i alla fall behåller lite verklighetsförankring och sunt förnuft ....

Älskar älskar mina kottar!

Outfit: Åhlens, tag 3 betala för 2. 

Mera SF. Ljuvliga city.

En liten liten känsla av splittring

Jag jobbar där min laptop befinner sig.  På Starbucks, i bilen, på det lilla skrivbordet precis där trappan slutar på andra våningen - inklämd mellan barnstolar, högar med papper och ett barnstaket - eller på ett bibliotek.  Väldigt sällan jobbar jag på mitt kontor.  

Innan barnen var det inga problem.  Jag hade tillräckligt med tid till allt.  Att sortera papper som skulle med i bilen och de som kunde stanna hemma.  Att se till att jag hade rätt filer på datorn och att dom inte satt fast på desktopen på jobbet.  Att tömma bilen på sminkväska, tomma vattenflaskor och skor och kavajer och pappersnäsdukar.  Att packa en lunchväska med äpple, smörgås, fylld vattenflaska, morötter, powerbar och chokladbit.  Att ta med den tomma lunchväskan in från bilen igen på kvällen.  

Och sen kom barnen.  Och mina små stunder av ordning och reda ersattes av torka mun och torka rumpa och torka barnstolar och allt sådant torka och annat som hör barnåren till.  Jag har fortfarande tid med att göra mitt jobb.  No problem.  Det är allt runtikring.  Ordningen.  Organisationen.  Att göra listorna.  Plockandet.  Allt detta är det som faller till sidan.  Som ger en liten liten känsla av splittring.         

Det känns rätt

Att flytta från en världsdel till en annan, från en kultur till en annan, från ett land till ett annat.  Det är ett stort steg.  En stor förändring.

Men det finns ingen tvekan.  Det känns helt rätt.  Det känns skönt!

Aloha Sverige.  Bye bye USA.

En slö lördag i grå molns tecken

Grått och molnigt. Lite kyligt. Skönt att dra täcket över huvudet, hitta en oläst bok på svenska i bokhyllan, ta med sig guacamole och ekologiska tortillachips med chiafrön i en skål i sängen. 

Barnen är nybadade, mitt-på-dagen-bad är ju roligast. Insmorda med hudkräm, mjuk massage på små ben och armar. Vegetarisk bön-och cheese-burrito till lunch. Nytvättade pyjamasar på till eftermiddagsluren. 

Om vi orkar blir det en tidig middag ute på något trevligt hak med egenbryggd öl. Det är tvillingfamiljen och gamlingarna - the early birds - som intar middag vid 17-snåret. Sen vill man hem, läsa böcker i myshörnan på golvet, leka i tunnlarna, och dricka juuice. 

Skön, slö, lördag. Gråa moln. Mys!

San Francisco [Valentine's Day 2014]

Sex svenska saknade saker (no particular order)

1. Plocka svamp
2. Svensk sommar, jordgubbar, midsommar (minus myggen)
3. Lösgodis
4. Finlandskryssning, Da Capo och Sweet Home California
5. Kaféer där man frågar efter sojamjölk och får till svar ingen sojamjölk tyvärr men vi har lättmjölk?
6. När snön äntligen smälter, man ser gräset sticka fram, och mössan åker av

Fina Fredag

Vaknar 04 av förstingen. Lägger mig på golvet bredvid hans spälis. Han somnar om efter en timme. Strax efter det vaknar brorsan. Otippat. Ett manuskript jag kan skriva utan att veta fortsättningen.

Nu: Scrambled eggs och rostad macka med ost. USA möter Sverige på frukostbordet.

Musik: Maken spelar jazz på stereon.

Dagens ord: Bite. Bite. Juice. Juice.

Vädret: Milt. Kliver ut på pation och andas vad som känns som svensk sommarmorgon. Kyligt i luften. Fåglarna kvittrar. Pation är sval under fötterna.

Ska packa skötväskan och knöla in oss i bilen. Hej storstan, idag hälsar vi på!

Fina. Fina. Fina Fredag.

Veckans

Veckans bästa: Vi åker in till storstan i morgon. Bilder kommer.

Veckans sämsta: Sena kvällar på jobbet när jag hellre skulle hänga hemma med en grekisk yoghurt framför TV:n.

Veckans mat: Jag är sugen på pommes frites och godis. Äter vegetarisk rätt med grönsaker, cashew-nötter och råris.

Veckans minnesstund: Tvillingarna samarbetar genom att bära en badbalja tillsammans. Kodak moment.

Typ så.

Veckans mest oväntade: Alla hjärtans dag-knytkalas på dagis. Barnen är mellan 18 månader och två år och ska ta med mat till knytis. Bara i USA?

Veckans konstigaste: Har fortfarande inte fattat på riktigt att vi flyttar hem till Sverige om en stund. Livet här går sin gilla gång. Verkligen märkligt.  

Trött mamma

Ena tvillingen vill verkligen upp 04 varje morgon. Varje morgon. Den andre kan sova till 05. Man är kluven som förälder om det är värt att försöka få förste killen att somna om vid 04 då man vet att brorsan vaknar strax efter. Alas, pappa brukar gå upp med förstingen kl 04.

Det illustrerades vackert idag. Jag gick in i hans rum efter några skrik. (Pappa som vaknar på nätterna somnar ofta om på soffan på nedervåningen, han hörde ingenting.) Lade mig på golvet bredvid med min kudde och täcket, höll handen, fick hans teddybjörn - kudde - täcke i huvudet, sa åt honom att lägga sig några gånger då han försökte klättra ur spjälsängen, och så höll vi på en timme. Tills han SOMNADE! Lycka!

7 minuter senare skrek hans bror. Jag smög ut ur förstingens rum och in i brorsans rum. Lyfter brorsan (eller bush som dom kallar varann) ur sängen. Så fort vi får till dagens första kram hör vi förstingen igen. 

Det känns redan som en lång dag. Uppe vid 04 och måste stanna sent ikväll då jag har ett möte 45 minuter bort som börjar 17:45.

Hoppas det går bättre i morgon bitti. 

Nu: kaffe med massor av sojamjölk. Snart: dusch och en bättre attityd. 

Läkarmottagning [USA]

Större stolar för dom som behöver det. 

Livspusslet

Sverige är ett Disneyland för föräldrar. Mamma- och pappaledighet, VAB, flera veckors semester varje år. Lyx!

Jag fick 30 dagars betald mammaledighet vid födseln av tvillingarna. TVILLINGARNA! 

I Sverige hade jag fått 480 + 180 (= 660). 

Alltså. I Sverige hade jag fått 630 dagar utöver de dagar jag fick här i USA. 

Min man fick en vecka, dvs 5 dagars pappaledighet. Han hade planerat den veckan och sedan två veckors semester efter födseln. Dock blev det så att han jobbade fyra dagar hemifrån under första veckan hemma (varav en söndag). Man kan lugnt säga att man har lite annan syn på föräldraledighet (host, host) här i USA.   

Eftersom mitt jobb tillåter stor flexibilitet så jobbade jag hemifrån i flera månader. Det finns inget statligt/kommunalt dagis här, så barnen var hemma och när det riktigt krisade ringde vi in farmor från en närliggande delstat. Efter telefonsamtalet fick vi vänta ett par dagar på ankomst då flygbiljett måste köpas. Annars pusslade jag och maken med våra scheman. Hade jag ett möte fick maken komma hem och jobba hemifrån ett par timmar. Väninnor fick rycka in när mitt och makens schema krockade. 

När jag tänker tillbaka på den tiden undrar jag hur sjutton vi klarade av det. 

Vissa saker förstår jag inte

Var är jästen liksom?

Färsk jäst.

Bakar man aldrig i USA?

Hjärtats dag

Jag har aldrig varit duktig på högtider och traditioner.

Värre har det blivit under mina år här, det kan delvis skyllas på maken som har lite till övers för just sådana. Att vi båda har jobbat 60-80 timmar i veckan i många många år har förstås bidragit till förfallet.

Nu är vi föräldrar. Känns som högtider bör prioriteras. Vi börjar med alla hjärtans dag! Firas på traditionsenligt svenskt vis med massor med godis. Svenskar äter typ mest godis i världen per capita. Vi vill ju inte vara sämre här. 

På väg in till jobbet

Har ett otroligt fritt jobb. Måste infinna mig på lite möten då och då. Finnas tillgänglig via mailen. Men ofta så sköter jag mina dagar själv. Styr upp efter eget huvud, energi och to-do lista. 

Därför kan det kännas lite extra jobbigt de dagar jag måste kliva ur mysbyxorna (yogapantsen) och dra på mig jeans -- eller i värsta fall -- en kostym. Det händer ibland.

Idag är en sådan dag. Jag sitter med min stora sojalatte framför datorn. Mormor är ute på promenad i dimman med barnen. Och jag undrar vilka svarta byxor det blir idag då. Klockan närmar sig 08:30 och det börjar bli dags att bestämma sig.

Tisdagens tvåa

Två saker som driver mig till vansinne [USA].

Ett. En miljon försäkringar man ska sköta själv, tandläkarförsäkring, barnens läkare, eller glasögonförsäkring.

Två. Man måste hälsa på alla man möter på gatan. Även de dagar man är sur och inte har lust.

Vägen hit [del 1]

En vanlig fråga är hur jag hamnade här i USA, gift med en Amerikan och allt det där. Long Story! Vi tar den i några delar.

Del 1. Studentvisum.

Jag kom hit för att studera för ett antal år sedan. Reste hit på våren och tittade på ett par olika Community College och Universitet. Träffade Amerikanen. Fjärilar i magen. Reste hem till Sverige över sommaren.

Började den långa processen med att ansöka om att studera vid ett amerikanskt College. Förutom de Colleges jag hade besökt började jag också beställa hem information om andra College och Universitet i hela USA. Jag läste på om hur många studenter de olika skolorna hade, deras fakulteter och kostnader för undervisningen (tuition).

Jag fyllde i ansökningar, gjorde TOEFL test i Stockholm och ordnade studentvisum vid Amerikanska ambassaden. Så länge jag studerade var jag alltså här i USA på studentvisum, kallat F-1. Jag sökte och blev antagen vid College innan jag sökte visumet, det är kravet.

Bokade en enkel biljett till USA, där jag anlände en dag i augusti för ett antal år sedan. Två veckor senare började skolan. Jag läste engelska, matematik, internationell business, psykologi, sociologi och geologi. Vid amerikanska högskolor/universitet läser man en bred utbildning (general education) förutom sitt specialiserade ämne. Denna general education sker oftast de två första åren då man är freshman och sophomore. Då läser man allmänna ämnen som matte, språk, geografi och historia. Sedan väljer man inriktning under nästföljande år, då man är junior och sedan senior. Så en motsvarande Fil Kand tar ungefär fyra år i USA.

Man har alltså lite tid på sig att välja vad man vill bli när man växer upp.

Sex amerikanska saker jag kommer sakna (no particular order)

1. Asbillig shopping på outlets.
2. Sol.Sol.Sol.
3. Tasty veggie sandwiches och öl på något coolt hak med surfbrädor.
4. Närheten till Hawaii. Älskar. Hawaii.
5. Människor är trevliga. Hälsar på varandra.
6. Sol.Sol.Sol.

Nämnde jag solen? 

Prata engelska eller svenska?

Efter ett drygt årtionde i USA inser jag att jag nästan är bättre på engelska än på svenska. Det är ett starkt påstående, eftersom jag alltid har varit väldigt duktig på svenska. Jag läste innan alla mina klasskamrater i ettan och fick hjälpa lärarinnan på lektionerna. Jag har alltid stavat rätt, det har känts naturligt när jag skrivit. Grammatik, inga problem. 

Därför är det en otroligt konstig känsla att känna sig osäker på sitt modersmål. Jag tvekar över stavningar och meningsbyggnader. Däremot har jag blivit duktig på engelska. Min amerikanske make frågar mig hur man stavar.

När man funderar över hur jag hamnade här framstår det egentligen inte som konstigt att jag tappar svenskan medan engelskan tar över. 

** Mannen pratar bara engelska. Han kan typ tre svenska ord. (Varför lära sig svenska när alla pratar engelska med honom?)

** Jag har studerat på engelska vid Amerikanska läroverk. 

** Jag har jobbat här sedan examen.

** Tills för några månader sedan hade jag inga svenska kompisar här.

** Jag läste bara böcker på engelska tills för några år sedan. 

Alltså. Jag pratar generellt bara engelska i min vardag. Svenska någon gång här och där i telefon och på skype.

Jag pratar engelska för mig själv när jag kör runt och letar parkering.

Jag pratar till och med engelska med hunden! 

hon ser oskyldig ut här, men skenet bedrar (bildbevis: strumpan)

Allt detta har jag aldrig direkt reflekterat över. Tills nyligen. 

Det började med att min mamma poängterade att jag hade börjat använda fel prepositioner; detta sker eftersom jag "direktöversätter" från engelskan då jag pratar. 

Och nu då barnen har kommit så reflekterar jag över detta dagligen.  

Skärpning!

Från och med nu:

** Bara prata svenska med barnen. 

** Bara läsa böcker på svenska. 

** Svensk TV och radio (tack www)

Det måste bli en återgång till Astrid Lindgren och fem myror är fler än fyra elefanter. 

Sex svenska saknade saker (no particular order)

1. Mat (fisk och potatis, räksmörgås, färdiga såser i affären (BEA!), citronyoghurt), nudlar och afgansk mat och vietnamesisk mat i all ära men ibland vill jag bara ha lite FISK
2. Familj och vänner, lagom distans är bra. Sverige från USAs västkust Känns För Långt
3. Skärgården, kusten, VATTEN
4. December, jul och ljus i alla fönster (förtränger slasket)

5. Närheten till naturen, kommer ihåg hur jag lekte med kottar i skogen som barn. Känns som det är viktigt för barn som växer upp

6. Ljusa möbler i offentliga lokaler (amerikanarna älskar heltäckningsmattor och ljusblågrå bord och bänkar, stoppade dynor)

Jobba i the United States

Mina jobb hemma i Sverige har bestått av restaurang, klädbutik (the fancy sort) och kiosk. Kom till USA för att plugga. Gjorde det i många många många år. Kan nu säga att jag har flera examen och är överkvalificerad för kioskjobb.

Sökte ett jobb efter sista examen. Fick jobbet. Har varit där sedan dess. Så här i USA har jag alltså: 

1. Studerat. 

2. Jobbat på ett företag. 

Punkt. 

Det känns ganska begränsat, även om det nu inte nödvändigtvis är det.

Jag har ett fritt jobb, kommer och går (mestadels) Som Jag Vill. Har lärt mig arbetssätt och kommunikation på engelska, hur man beter sig i möten och hur man skriver emails. Hur man bemöter andra. Hur uppgifter görs. Allt på engelska. I detta landet. U.S.A.

Jag är svensk. Jag jobbar i USA. Hur kommer det gå för en USA-svenska att börja jobba i Sverige?     

Det var bättre förr

På olika forum för svenskar som bor utomlands och i diskussioner med utflyttade svenskar så hör jag ofta att det var bättre förr.

Då. Då Jag Fortfarande Bodde i Sverige Var Det Bättre.

Nu.  Nu Då Jag Inte Bor i Sverige Är Det Sämre.

Jag undrar ofta vad det betyder.

Är det så att det ("sämre") Sverige som finns idag automatiskt anses vara sämre än ens nuvarande hemland?

Kan det inte vara så att Sverige idag, fastän förändrat, är bättre än det nuvarande hemlandet?

Om Sverige för 10 år sedan fick 10 poäng utav 10 kanske vi bara ger det 7 poäng idag. 7 poäng är ändå bättre än de 6 poäng nuvarande hemlandet får. Fast så klart, nuvarande hemlandet kanske får en 12a. Och då är det ju ingenting att snacka om längre.  

Våga vägra farenheit och inches och ounces

Trots så många år här är jag fortfarande en celsius-människa. Jag föredrar att veta att det är 27 grader C än att det är 80.6 grader F.

När vi bodde i sydvästra USA i öknen var det ju i och för sig enkelt. Allt över 98 F var HETT. (36.7 C.)

Recept googlar jag på ICA och tasteline. Svårt att mäta deciliter med cups. Jag vet fortfarande inte hur mycket två ounces smör är.

Man kan ju hoppas att maken Amerikan är smartare och snabbare lär sig millimeter och centiliter. Vardagslivet blir lite lättare när man inte måste konvertera allt hela tiden.

It is raining cats and dogs

Det spöregnar här. Lite skillnad mot de 20-graders dagar vi hade för en vecka sedan. 

Bara att börja vänja sig, antar jag. Och att börja leta fram vinterstövlarna. Enligt Ebba von Sydows blog så bör dom ju vara moderna igen. Känns som en bra motvikt till det höga skattetrycket, modet rör sig i snäva cykler. 

Jag och Dolph

Jag tycker att min svenska är bra. Min mamma skrattar lite när jag pratar. När jag träffar svenskar hemma i Sverige är ofta den första kommentaren att Du Pratar Ju Typ Bra Svenska. Låter Inte Som Dolph.

När jag anlände det stora landet i Väst läste jag allt på engelska. Självkart allt kursmaterial vid universitetet men även noveller. Efter några år började jag sakna att läsa på svenska och idag sker all nöjesläsning på svenska. Fick till och med ett par Harry Hole böcker på engelska som jag vägrade. Väntade till nästa Sverige-resa och besökte Pocketshop på Arlanda.

Mitt arbetsspråk är engelska. Jag kan knappt göra mig förstådd med mina svenska kollegor på svenska. Inte helt konstigt med tanke på det väldigt tekniska språket med specifika termer. Jag har lärt mig dessa termer på engelska och jag har inte den svenska vokabulären. Det märktes vid intervjun. Lite som en invandrare kände jag mig då. Igen.   

(Förlåt Dolph att vi fortfarande drar upp dina gamla synder. Förhoppningsvis faller de i glömska snart.)

Pros and Cons, Sverige versus the USA (the short version)

Att välja land att bo i är ingen lätt sak. Speciellt med små kottar, var dom bor i barn- och tonåren kommer att forma deras liv och påverka val dom har som vuxna. Det är allvarliga grejer det.

Under de år vi har funderat fram och tillbaka på eventuell Sverige-flytt har jag läst mycket av det andra hemåtvändare skriver om på nätet, i tidningar, osv. Det verkar som dom stora "problemen" man upplever med att bo i Sverige är att det är Lågt i Tak (alla samma tack) och vädret. Vädret verkar det som man kan råda bot på med utlandssemestrar. Check. 

Värre med lågt i tak? Som jag ser på det beror det väl lite på en själv. Om man faller in i ledet och håller sig under det låga taket, men inte tycker om det kanske. Då kan det kännas jobbigt. Eller så kanske man kan stå upp för vad man tycker och tänker, inte bära samma tröjor och skor som alla andra. Sträcka på halsen och kika ovanför taket. Eller kanske man inte upplever att det är lågt i tak alls. Det kan ju vara så att inte alla tycker att man måste anpassa sig.

Grupp-mentaliteten finns ju även i andra delar av världen, även om den kanske är lite starkare i Sverige. Det är en basal psykologisk process. 

Personligen känner jag att jag kan leva med lite lågt i tak i utbyte mot familj och vänner. Jag har missat födelsedagar, jular, påskar och allt annat där emellan under de år jag bott utomlands. Det är en sak då man är ensam vuxen, men med små barn i familjen börjar det kännas jobbigt. Jag kan ta lite snö och att alla tycker allt om alla mot att sönerna får växa upp med sina kusiner, gå på studenten, och äta räkmackor med skivat ägg.

Ett tredje jobb

Jag arbetar heltid. (Min make också.)

Vi har tvillingpojkar. Jag sköter det mesta runt barnen och hemmet (enligt en traditionell arbetsfördelningsmodell som jag avskyr och motarbetar). 

Nu ska vi flytta internationellt.

Jag har alltså tre heltidsjobb.

Maken? Ett? Ett och ett halvt?

Tvåspråkiga barn

Jag har en stark svensk identitet, och jag visste att jag ville lära mina barn att prata svenska. Vetskapen om att vara konsekvent med svenskan, att vara ihärdig med böcker och ord och att prata prata prata gjorde att jag blev nitisk med svenskan runt barnen. Dom går på dagis här, så engelskan kommer automatiskt.

Nu då barnen kommer att börja svenskt dagis till hösten är jag lite lost. Nu kommer svenskan komma automatiskt. Men jag vill ju att barnen ska vara tvåspråkiga. Ska jag verkligen prata engelska med mina barn? Jag vill ju hjälpa dom att så enkelt som möjligt få tillgång till båda språken, och med bara pappan Amerikan kanske dom också är hjälpta av att jag pratar engelska med dom.

Men snacka om att det känns fel att säga Please find your shoes i stället för Hämta skorna unge! 

   

Att packa ihop ett hem

När syrran hälsade på i nya huset för några år sedan kommenterade hon att vi inte "har några saker". Jag är ingen prylråtta och köper inte på mig prydnadssaker ("inredningsdetaljer" säger man nog idag ... typ som att städare blev "lokalvårdare". Same same liksom!). Kanske också har att göra med att jag jobbar mycket och har inte riktigt tid att sätta mig ner och designa hemmet på det sättet. Trots detta känns det lite övermäktigt att börja sortera och välja vad som ska följa med och vad som ska doneras.

Packa ihop livet.

Känns faktiskt lite som jag skulle kunna slänga ner kläderna i ett par kappsäckar ("resväskor") och kliva ut genom ytterdörren. 

Har man inte samlat på sig mer under ett dussin år? Är prylar inte viktiga? Kläder på kroppen, foton i datorn, och barnen under armen. Nu flyttar vi! 

Ska det inte kännas mera?

I alla år har jag haft hemlängtan. Ibland mer, ibland mindre. 

På sista tiden har jag känt att jag vill hem till Sverige på heltid. Flytta hem alltså. Det har varit en lång väg till beslutet, många och långa diskussioner och funderingar. Inte helt lätt.

Och nu har vi bestämt oss. Vi flyttar till Sverige. Beslutet togs då jag fick besked att jag fått jobbet jag sökt på västkusten. Jag gick i veckor och väntade, det var email och intervjuer och långa tysta perioder. Då gick jag och tänkte att när jag får besked, om det blir ett positivt besked, då, då blir jag så glad att jag spricker.

Men sprickoglädjen har inte infunnit sig. Det känns så självklart helt plötsligt att vi ska flytta. Jag gick från att tro att jag aldrig ska få flytta hem, till att Nu, Nu Ska Vi Flytta. Från en dag till nästa. 

Hur kan något som är så viktigt så omärkligt flyta förbi? 

Migrationsverket

Handskas med byråkrati och the government är kanske aldrig helt lätt. Jag har ju i ungefär 10 år skickat in papper och personbevis och betyg och checkar och applikationer och gud vet vad till den Amerikanska staten för att få rättighet att stanna här i USA. En otroligt lång process, och ibland väldigt svår process. Och bara ett par år efter att man är klar ska man börja om - men åt andra hållet. Nu är det maken som ska ha Svenskt uppehållstillstånd. Och självklart har jag blivit utnämnd till sekreterare ...

Jag måste erkänna att jag inte direkt har koll på vad som krävs för detta. Migrationsverkets hemsida ger lite olika uppgifter beroende på var man läser, men på det stora hela ser det enklare ut än att försöka bli laglig i USA. Och sen har man ju i Sverige piffiga bilder som ska vara pedagogiska och förklarande. Haha bara i Sverige alltså!

Men nu flyttar vi hem, Ingvar Kamprad och jag (inte tillsammans då).

Kulturchock

Det känns som det kommer att bli lätt att återanpassa sig till Sverige och det svenska samhället. Enligt anektoder från andra hemåtvändare har jag fel. 

Undrar vad den svåraste chocken kommer att bli?

Hur står det egentligen till med sjukvården i Sverige?

Jag har alltså bott utomlands i USA i ett och ett halvt årtionde. Flyttande i början på de 20 och nu närmar jag mig medelåldern.

Vid flytten över hit var det ju inte så många besök hos doktorn, någon koll då och då och sedan rullade livet vidare. Ett par ungar senare så besöker vi doktorn ofta. Barnen har haft samma doktor sedan dom föddes för 2 år sedan, och jag har haft samma doktor sedan vi flyttade hit för några år sedan.

Jag kommer ihåg tankarna då jag flyttade från Sverige. Jag var orolig över Amerikansk sjukvård, helt säker på att den svenska vården var oöverträfflig. Nu befinner jag mig på andra sidan. Jag VET att den Amerikanska sjukvården är förträfflig (om man har tillgång till den, som vi har -- jag tänker inte på den politiska aspekten nu angående vem som har tillgång).

Men det kommer mer och mer skrämselrapporter i Svensk media om hur illa ställt det är med sjukhus, köer, stafettdoktorer och ingen organisation hemma. Man blir ju lite mörkrädd!

Får man bra vård i Sverige fortfarande? Får man vård även om man inte klassas som döende eller akut sjuk?

Är det som med rapporterna om skolskjutningar här i USA ... Man tror att dom händer hela tiden men sanningen är ett det är ytterst få fall, men som får stor medial uppmärksamhet.

Hjälp!

Väntan

På väg till flygplatsen för att hämta mamma/mormor. Blir förmodligen sista gången hon måste flyga för att hälsa på oss. 

Beslutet är fattat

Vi har beslutat oss för att flytta till Sverige. För mig blir det en flytt hem igen. För Amerikanske maken blir det en flytt till ett nytt land. Han har aldrig bott utomlands tidigare. Hans erfarenheter finns samlade i två delstater: den han föddes i och den vi nu bor i.

Sönerna förstår ingenting ännu. Båda är för små för att veta vad som pågår. Men dom kommer flytta till ett land dom inte föddes i.

Denna blog kommer att beskriva mina erfarenheter med en Flytt. Hem. Till. Sverige. Från. USA.

Välkommen att följa med!