I alla år har jag haft hemlängtan. Ibland mer, ibland mindre.
På sista tiden har jag känt att jag vill hem till Sverige på heltid. Flytta hem alltså. Det har varit en lång väg till beslutet, många och långa diskussioner och funderingar. Inte helt lätt.
Och nu har vi bestämt oss. Vi flyttar till Sverige. Beslutet togs då jag fick besked att jag fått jobbet jag sökt på västkusten. Jag gick i veckor och väntade, det var email och intervjuer och långa tysta perioder. Då gick jag och tänkte att när jag får besked, om det blir ett positivt besked, då, då blir jag så glad att jag spricker.
Men sprickoglädjen har inte infunnit sig. Det känns så självklart helt plötsligt att vi ska flytta. Jag gick från att tro att jag aldrig ska få flytta hem, till att Nu, Nu Ska Vi Flytta. Från en dag till nästa.
Hur kan något som är så viktigt så omärkligt flyta förbi?
Det är kul att hälsa på i Sverige, men jag skulle inte trivas att bo
ReplyDeletedär fulltid. Kanske om jag vore rik och kunde ha villa och chaufför och
hembiträde och trädgårdsmästare och hade ett par vackra semesterhus på varmare breddgrader. Helst min egen läkare dessutom. :)
Ska kanske informera dej om, att jag anlände i New Yorks hamn 30 okt. 1951!
Ruth i Virginia
att försvinna till från november till mars
Hej Ruth! Vad skönt att du har hittat rätt i livet! Jag känner att vi inte riktigt är på plats i livet ännu, vi har hela tiden kikat på andra alternativ, då vet man kanske att man måste vidare. Vad roligt att du kommer ihåg exakt datum för ankomst, det gör inte jag. Det var aug. 1998. Kram!
Delete